img_5967

Delmål 1 check

Jag känner inget kroppshat längre. Jag gillar och respekterar min starka kropp som lyfter och böjer tunga vikter, jag springer, cyklar och åker skidor. Men jag vill mer och jag vill ha en kropp som orkar hela mitt liv. Så jag fortsätter att kämpa mot min hypotyreos och sakta men hyfsat stabilt blir kroppen lättare.

För en hälsosammare kropp helt enkelt.

Mitt första delmål nåddes idag och kag beställde min belöning 👊

img_5967

Hypotyreos, symptom och frustration

Jag har en av Sveriges vanligaste dolda sjukdomar, som dessutom drabbar mest kvinnor – hypotyreos.

Underfunktion i sköldkörteln dvs långsam ämnesomsättning.

Man vet inte varför man får den och det forskas på tok för lite på den. 2017 medicinerades 460 000 med levaxin.

En undersökning visar att bara 20% är/blir symptomfria vid medicinering med levaxin. Det finns andra mediciner men eftersom det inte forskas tillräckligt på dem och sjukdomen så vill läkarna inte skriva ut nåt annat än levaxin.

Ligger man inom referensvärden så mår man ”bra”.

Jag är vältränad, stark och har bra kondition och mina symptom påverkar inte mitt arbetsliv.

Att man (jag) ändå har symptom räknas inte.

Jag har full respekt för läkare men anser inte att varken vården eller forskningen tar sitt ansvar.

Det sjuka (haha galghumor) med den här sjukdomen är ju att den inte är konstant i sitt framträdande. Jag har ju mått ”bra” i flera år, eller egentligen har bara svårigheten att gå ner i vikt hängt med som symptom i alla år. Men jag har ju lyckats gå ner men nu när värdena blev sämre så gick jag upp igen, utan att förändra min livsstil. Jag äter ungefär likadant och jag tränar och går promenader i samma utsträckning. Jag fick tillbaka värken i lederna (jag är testas för reumatism så det är inte det) och tröttheten.

Jag får troligen inte ens prova liotyhronin. Jag svarar för bra på levaxin och mina symptom kan bero andra saker. Att de är välkända symptom på hypo spelar ingen roll. Det är endokrin i Falun som bestämmer och det gör de bara utifrån mina värden.

Jävla skit.

img_5967

Kanske kan jag bli en löpare igen

Jag vill kunna springa. Men min kropp motarbetar mig. Med en hypotyreos och hormoner som under lång tid varit ur spel så har det varit helt hopplöst att komma ner i vikt. Knäna har protesterat och det har blivit CrossFit och styrketräning för det funkar. Jag är stark. Riktigt stark faktiskt men jag vill också springa!

Så nu har jag en plan. 2-3 pass i veckan för att långsamt börja vänja lederna igen och första målet är 5 km. Jag ska följa ett program från Stora löparboken för kvinnor.

Långsamt är också framåt 👊