img_8360

Höst i Sälen och tankar om LL

Höst i Sälen

Så tydligt det märks på alla sätt och vis att det är höst i Sälen. När jag gick min morgonpromenad med Bonzo i morse så slogs jag verkligen av att hösten är här och att vintern är på ingång. Det var bara 5 grader, så jag fick dra på mig både tjockare brallor, softshelljacka och mössa.
Men det är fantastiskt vackert. Färgerna är härliga och luften klar och lite krispig.
Enligt väderprognosen skulle det komma massor med regn idag men av det syns inget. Några timmar efter promenaden så skiner solen.

Lidingöloppet

På fredag åker jag och Helena till Stockholm. Det är dags för vårt tredje 15 kilometers Lidingölopp! Jag har haft lite ont i högerknät ända sen jag slutade min runstreak, det är dessvärre inte helt bra än. Men jag har inte sprungit och utan bara gått på några CrossFitpass där jag anpassat när jag känt av knät. Jag tränar ikväll men sen är det vila helt torsdag och fredag. Jag tänker att det kommer gå fint. Jag är tränad för uppgiften, så det oroar mig inte. Jag får ta det lugnt och skulle det blir problem så får jag väl helt enkelt gå. För i mål ska jag, det finns inget annat.
Åh, vad jag ser fram emot LL igen! Stämningen, folkfesten, trängseln och alla glada miner!
Instagram och Instastories kommer det komma en hel massa bilder, så se till att du följer mig där!

 

Höst i Sälen

Vad tycker du om hösten? Vacker, härlig eller bara en plåga, nåt man ska genomlida på vägen mot vintern eller kanske till och med nästa sommar?

2
img_8360

Det här med nya skor

Det här med nya löparskorna kan ju bli hur som helst. Att testa nya märken är spännande även om jag hittills alltid gått tillbaka till mina älskade Asics.

Men nu har de fått en allvarlig konkurrent. Jag är galet förtjust i mina Brooks Glycerin 15! Nu har jag sprungit i dem varje dag i 9 dagar och saknar inte ens mina gamla skor….

Nästa helg kommer en riktigt utvärdering av testperioden.

Check på runstreak dag 76 ✌️

1 Tack!
img_8360

Fjällmaraton Sälen Racerapport

Fjällmaraton Sälen

Efter förra årets fjällmaraton Sälen, när flera av mina bloggkollegor sprang, blev jag så sugen på att vara med!
Men 21 eller 42 km på fjället är långt, speciellt när man tränar annat än löpning och vill fortsätta ha det så.
Men så kom nyheten från Fjällmaraton Sälen att man skulle lägga till distansen 10 km, jag anmälde mig direkt. En mil är precis lagom.

På fredag eftermiddag åkte jag och  Helena upp till Experium och hämtade ut våra nummerlappar. I deltagaravgiften ingick även tröja och buff.
Jag känner dock viss tveksamhet till att det heter Fjällmaraton även för oss som ska springa 10 km, det är ju ingen maratondistans. Men om de ökade på sträckan med en kilometer skulle det kunna kallas kvartsmaraton och då skulle det genast kännas som om vi hörde ihop med de övriga maratonlöparna 🙂 *tips till arrangören*

Det var inte så mycket folk utan det gick snabbt att få ut våra grejer. Sen åkte vi hem och laddade med tacos.

Raceday

Lördag morgon klockan 07:15 ringde min klocka. Två timmar innan start. Perfekt med lopp på hemmaplan och fem minuter bort…
Ut och rasta Bonzo och sen käka frukost.
Jag brukar ha lite svårt att käka frukost innan lopp men eftersom min mage har en tendens att krascha efter lopp, så måste jag bli bättre på det.
Så med en tallrik havregrynsgröt med ett ägg i, skivad banan och några skedar hemgjort äppelmos och två grova mackor i magen, var jag mätt och fulladdad med energi.
Solen sken från en blå himmel men det var bara 5-6 grader varmt.

På med kläder. Korta shorts, mina älskade dalkullastrumpor, tröja och lite överdragskläder. Det ska bli en fin dag på fjället. Jag kommer inte att frysa.
Jag smörjer mina skavsårspunkter med sportslick, ett av mina bästa köp för övrigt! Inte ett skavsår sen jag började med den!
När vi kommer upp på Lindvallen fixar vi med det sista, går på toa och lämnar våra påsar i förvaringen.

Vi hinner med en kort uppvärmning. Jag ser några bekanta ansikten och hejar och önskar lycka till. Jag vet inte riktigt hur många som ska starta i vår grupp kl 9,20 men alla som ska springa milen startar samtidigt. Totalt är det nästan 2000 anmälda. Den här tävlingen växer så det knakar.
Jag är så himla glad för att vädret är så bra. För en vecka sedan vräkte regnet ner hela lördagen.

Starten går och vi tassar iväg. Men tempot dras fort upp och jag sneglar på klockan på armen. 6,15 tempo. haha, så fort springer jag typ aldrig. Men jag tänker att snart börjar det gå uppför och då kommer tempot gå ner. Och precis så blir det. Vi är ett lämmeltåg av löpare som kämpar oss uppför Gustavbacken (eller skidvägen bredvid rättare sagt), det är brant och många får stanna flera gånger och andas. Jag hör flera säja att det är galet jobbigt men i alla fall väldigt vackert.  Det tar sin lilla tid men snart är vi uppe på fjället. Där väntar min egen lilla hejaklack! Anna och Mattias som tagit sig ut och väntar på mig med cola och hejarop! Underbart!

Jag dricker lite cola. Det smakar härligt efter den tuffa backen och sen joggar jag iväg över fjället. Det är stenigt, blött i mossan och svårsprunget på många ställen. Fötterna halkar både hit och dit och många gånger tackar jag min starka kropp för att den går med på det här. Alla hundpromenader på fjället och i skogen och all styrketräning och inte minst min runstreak,  gör att jag fixar det här utan några större bekymmer och det gör mig så tacksam!

Jag har sällskap med några trevliga tjejer (Helena, min gasellkompis, har redan stuckit iväg långt före mig). Jag berättar bland annat att det var snö här så sent som i mitten av juni.
Vi springer över fjället mot Apotekarstugan, vänder upp mot Hemfjällsstugan. Här hoppar vi över fjällbäckar, balanserar på spångar och blir blöta om fötterna i myren.
Sen blir det obanat mot energistationen. Som för övrigt är riktigt bra. Här finns vatten, sportdryck, blåbärsdricka, godis, chips, bananer och bullar.
Jag tar en bit banan, vatten och några godisbitar och sen joggar jag iväg igen. Nu bär det av neråt.  Nu vet jag att det är nerför nästan hela vägen till mål och det ger mig massor av energi.

fjällmaraton Sälen

Jag springer mot Gustavbacken igen. Här blir jag omsprungen av 21 km löpare, som kommer med en väldig fart! Imponerande att springa så fort med tanke på hur terrängen ser ut större delen av loppet!
På toppen av Gustavbacken står min hejaklack! Det är något alldeles speciellt att bli framhejad av vänner och jag blir så himla glad att se dem igen.
Sen springer jag nerför mot målet. Tre kilometer serpentinväg nerför fjället. Det stramar lite i framlåren men det känns ändå fint. Här får jag sällskap hela vägen ner av en trevlig tjej, det visar sig att vi är med i samma grupp på Facebook. Vi pratar lite löpning, runstreaks och Ironman medan vi tar oss nerför backarna.
På målrakan spurtar jag, typ för första gången ever! Stark och stolt går jag i mål supernöjd med min insats!

 

Vi hänger en stund i målet. Fyller på med energi, snackar med folk och bara njuter av vår prestation!
Vilken otroligt fin dag det blev! Det är nåt alldeles speciellt med att springa på fjället med den vidunderliga utsikten!

Det blir nog ett fjällmaraton Sälen nästa år också, även om jag säkert nöjer mig med 10 km då också 😉

Jag checkar av ett av mina mål för året, att springa fjällmaraton Sälen – ”Mål & Intentioner 2017”

4