Att träna med hypotyreos

Det här inlägget är min historia och helt baserat på mina egna erfarenheter och på hur jag känner att min kropp fungerar.
Jag är inte utbildad inom kost och träning (mer än att jag utbildat mig som gruppträningsinstruktör).
Vi fungerar olika och det måste man respektera, däremot tror jag att fler skulle må bättre av att våga prova sig fram istället för att sjunka ner i självömkan.
Att ha hypotyreos betyder att man har en underfunktion av sköldkörteln som i sig gör att ämnesomsättningen inte fungerar som den ska, det är helt enkelt fel i hormonsystemet. För mig och för många många andra betyder det, trots medicinering, bland annat problem med övervikt och stora svårigheter att gå ner i vikt och även problem att bli viktstabil.

Läs mer: Fakta om hypotyreos – Sköldkörtelföreningen

ll2015_2

Mina symptom och behandling

Hypotyreos är en kronisk och i de allra flesta fall en livslång sjukdom. Den syns inte, jag ser ut som vilken överviktig kvinna som helst.
Numera är jag i stort sett symptomfri, några grejer kommer och går i perioder, men de påverkar egentligen inte mitt liv särskilt mycket.
Det är värk i fingerlederna och ibland är jag onaturligt trött men det är väldigt sällsynt men sen är det svårigheterna att tappa vikt förstås.
Det symptom som jag drabbades av när jag blev sjuk var bland annat en extrem trötthet och då menar jag inte trötthet som att jag har sovit dåligt några nätter, utan en trötthet som är helt förlamande och som sätter sig i hela systemet.  Jag var kruttorr i huden, hade ont i lederna, tappade hår, fick karpaltunnelsyndrom, jag samlade vätska och  jag tyckte att jag glömde bort en massa saker.
Men mest tydligt – jag gick upp i vikt i en rasande fart. Jag har dragits med mer eller mindre övervikt i nästan hela mitt vuxna liv, dietat på alla möjliga sätt och precis innan jag blev sjuk gick jag ner närmare 30 kg, många har jag gått upp och några har jag gått ner igen. Som en jojo.
Jag behandlas sen 2011 med levaxin som är ett konstgjort hormon.

Läs mer:  Jag fick hypotyreos och vägen tillbaka

Träna med hypotyreos

Jag vill vara extremt tydlig med att det här är mina erfarenheter och jag säjer inte att det är så här för alla. Jag vet att det inte är det.
Men jag vet också att det är så väldigt lätt att hamna i ”det är synd om mig”  och att det är lätt att använda sin sjukdom som ursäkt.
Jag tror att många fler kan träna med hypotyreos och på så sätt få ut de positiva effekterna man får av träningen.
Jag menar inte att alla ska träna styrketräning, CrossFit eller löpning, men jag tror att många fler kan hitta något som passar!

Jag har tränat ända sen jag blev sjuk och ungefär ett år innan dess.
Det var tufft ibland. Men jag fick också en oerhörd energikick av träningen, endorfinerna flödade och jag mådde så bra av att röra på mig och av gemenskapen!
Det gjorde att jag stod ut med tröttheten efteråt. Jag tror att man genom viljestyrka och lite ”jävlar anamma” kan påverka hur man mår i mångt och mycket.
Går man omkring och fokuserar på att man är sjuk, då blir man sjuk eller i alla fall så mår man inte bättre.
Det sämsta jag kan göra, det är att läsa om andra som mår dåligt. Då känner jag mig direkt mycket sjukare än vad jag är.
Efter ett halvår på levaxin var mina värden ok, jag mådde allt bättre och jag började också få resultat av träningen.

20160812_8

Löpning, styrketräning och lite annat skoj

Jag har tränat gruppträning, löpning och styrketräning för att sen gå över mer på CrossFit.
Jag är uthållig i distanslöpning och gillar att springa långt och långsamt. Jag har inga behov av att bli en snabb löpare, och har heller inte förutsättningarna.
För vad jag läst mig till så är explosivitet nåt som kan vara svårt att träna upp när man har hypotyreos, och en övervikt hjälper förstås inte till.
Sen jag började med CrossFit i juni 2015 har jag utvecklats enormt.
Min styrkeutvecklingskurva pekar nästan spikrakt uppåt.
Löpningen är kvar som en älskad träningsform även om jag inte springer lika mycket längre. Men det har inget med min hypotyreos att göra.
Jag cyklar också mountainbike och ska köra Cykelvasan i höst, jag åker längdskidor och jag åker lite slalom.
Ja, jag testar det mesta och önskar att jag hade mer tid till att träna!

Kosten och vikten

”Du som tränar så mycket borde väl inte ha några viktproblem”
Om det ändå vore så lätt svarar jag då.
Jag tror att många generellt har en övertro till vad träningen kan göra för ens viktproblem.
Självklart är det olika beroende på vilket utgångsläge man har, men man bränner man inte jättemycket kalorier på träning.
Träning skapar också hunger, vilket är helt naturligt, alltså äter du lätt upp de kalorierna du just bränt.
Det är bara att räkna kalorier ett par dagar så ser man.
Mitt problem är att så länge jag följer en kostplan, där jag räknar kalorier eller drar ner nästan helt på kolhydrater, så går jag ner i vikt.
Så fort jag slutar, så går jag upp lite av det jag gått ner. Även om jag tränar och utan att att jag överäter.
Jag har läst på lite om det här och det verkar vara väldigt vanligt bland oss som har hypotyreos.
Du förstår säkert att det är jäkligt jobbigt att alltid gå på diet och att alltid räkna kalorier.
Därför försöker jag hitta ett långsiktigt sätt som fungerar för mig. Jag äter av det mesta men inte alltid och jag försöker göra så bra val jag kan varje dag.  Jag tänker att maten ska ge mig energi, jag ska ligga lite grand på underskott för att också tappa lite i fettvikt. Det går ganska bra, det går väldigt långsamt men det går i alla fall åt rätt håll.

Okej att vara Stark och fluffig

Stark och fluffig. Det är mitt nya motto, jag skäms verkligen inte för hur jag ser ut. Jag är skitstark och jag kan springa trots att jag är överviktig. Och jag älskar ordet fluffig, det får mig att tänka på runda, vackra, mjuka moln.
Det finns ingen negativ laddning i det (påhittade) ordet.
Jag kommer nog alltid att vara rund och mjuk men med hårda muskler därunder. Det är okej. Jag är okej och det är du också.

img_0053

7

15 thoughts on “Att träna med hypotyreos

  1. Hej Camilla!
    Så underbar läsning, känner verkligen igen mig!!
    Har själv haft sjukdomen i 13 år och kämpat hårt med en oerhört motstävig kroppen.
    Tack för pepp!
    /Anneli

    1. Så roligt att du uppskattar inlägget! Ja, det är tufft men man får hitta det man gillar och tanka sin energi där ♥ Kram!

  2. Så himla intressant att läsa! Jag har ju numera bara en halv sköldkörtel och ligger på gränsen till hypo i värden, men har typ inga symptom. Har försökt läsa mig till vad man kan göra med kost och träning, och läkaren säger att hård träning kan förvärra, vilket gjort mig ledsen eftersom jag älskar träning. Därför så kul att läsa att det inte behöver vara dåligt att träna med hypo.

    1. Jag tänker att man får prova sig fram. Jag mår inte sämre av hård träning, jag tar nya prover en gång om året och ligger stabilt. Men självklart måste man vara uppmärksam. Tyvärr upplever jag att vården inte är särskilt insatt i problem som rör sköldkörteln (nu generaliserar jag..) utan jag får nästan känslan av att man tar det säkra före det osäkra, för att man helt enkelt inte vet vad man ska rekommendera. Kram!

  3. När du säger att du är fluffig, då tänker jag att fettet bara är som bubbelplast som inte väger någonting och som lindar in muskler av stål där under när du skickas genom livet och hanteras av postnord 😉 haha gick kanske lite långt i min metafor men ibland flyger tankarna 😀

  4. Vilken inspiration du är! Jag har också autoimmun hypotyreos, och förstår precis vad du menar när du beskriver den extrema tröttheten. Jag blev lite bättre när jag fick medicin i form av t3 hormon, och inte enbart levaxin, men det går ju upp och ned hela tiden. Hur som helst, fantastiskt bra skrivet inlägg, oerhört inspirerande 🙂

    1. Tack snälla du! Vad spännande med t3 hormon och att det funkar bra för dig. Kanske nåt jag ska prata med min läkare om. Tack för tips! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *