Igår var det dags att springa Moratrail. Mitt och Helenas första riktiga traillopp. 8 km med stigar och skogsvägar. Eftersom vädret är svajigt så väntade vi faktiskt in i det längsta med att anmäla oss. Men vi hade tur, det var 20 grader och mulet. Helt perfekt! 

Vi var på plats i god tid. Hämtade nummerlappar och gjorde toabesök. Jag åt min banan och drack några klunkar vatten. Träffade på några bekanta, bland annat Sussie som skulle springa 15 km för andra gången och Stina som jag följer på Instagram var där (sök sussiespringer och fru.tallgren), mycket inspirerande tjejer! 

När starten gick var farten för hög för mig och jag hann få mjölksyra såklart. Stor kropp, stora muskler och inte tillräckligt varm är en dålig kombo. Men jag släppte ner farten och då försvann syran lika fort som den kom. Sen lunkade jag på i mitt eget tempo, tänkte inte så mycket, utan njöt av de vackra stigarna och fantastiska omgivningarna!

På toppen av den här åsen stod Åsa, Patrik och Irma! Tänk så glad man blir av en egen hejarklack! 

Banan var bitvis riktigt tuff! Jag gick i de flesta uppförsbackar och sprang nerför. Jonas Buud sprang förbi i en hiskelig fart och man blir ju full av beundran! 

Det var jobbigt, men jag tyckte ändå att det rullade på bra. Jag höll ungefär samma tempo som jag brukar. 

Lädeån, här fick man vada över. Kallt men uppfriskande! 

Fotocred: fru.tallgren Instagram

Fotocred: fru.tallgren Instagram

Jag är nöjd med min insats. Jag är också otroligt nöjd med att jag sprungit 13 dagar på raken och inte hade några problem med att ta min än den här utmaningen.

Tack till mina starka ben ❤️ och tack till Moratrail för ett fint arrangemang som jag varmt rekommenderar. Man kan välja mellan sträckorna 8,15,30 och 45 så det finns nån för alla som gillar traillöpning!

Ps! Som grädde på moset fick jag dela målraka med grymma Stina Nilsson, även om jag är en suddig prick där bakom! Hon sprang 15 km så hon var något snabbare än mig! Haha! Men en kul avslutning på loppet ändå! 

Foto: Moratrail