Då hade jag änglavakt

I dag är det årsdagen av den dagen då jag dundrade av vägen med dunder och brak.
Det är 25 år sen men minnena är lika klara idag som då.
För ett år sen skrev jag det här inlägget på min gamla blogg.

En bilolycka

Jag hade nyss fått körkort, jag och min dåvarande pojkvän var på väg hem från Mora. Jag vill köra, jag hade ju nyss fått körkort och älskade att köra bil.
Det var helt snöfritt, och under resan så sjunker termometern under nollan och det börjar regna.
Innan jag ens hinner reflektera över att det blivit isgata på vägen, får jag sladd på bilen.

Smällen

Min kille sover men vaknar när bilen börjar slänga från sida till sida.
Jag försöker häva sladdarna men det går inte.
Bilen går av vägen, får fäste i gruset bredvid asfalten och slår runt.
Vi slår runt två gånger. Bilen missar precis ett träd.
Hade vi klippt trädet hade jag nog inte suttit här idag.
Vi hade inte bälte på oss. Det ska man ha, det är inte ens en fråga för mig idag.
Men den gången var det nog inte meningen att jag skulle ha det. Brandmännen som drog ut mig ur bilen sa att om jag hade jag haft bälte på mig så hade jag krossats.
Nu åkte jag runt i bilen istället.

Vissa saker glömmer man inte

En del minnen etsar sig fast i minnet. Jag minns hur jag låg där i bilen.
Det regnade in genom de trasiga rutorna. Min kille har ont i en arm.
Jag kan inte röra mig. Det gör ont överallt. Det kommer en bil.
Det är turister på väg till Idre Fjäll. Hon är sjuksköterska.
De lägger en filt över mig. Vi får vänta länge på ambulans och brandkår, det är så halt att de knappt kan komma fram till oss innan salt- och sandbilen hunnit ut.

Jag hade änglavakt

Brandmännen får ut mig ur bilen och vi åker ambulans till akuten i Mora. Jag har krossat vänster knä. Ledband och korsband är sönderslitna och ledkapseln runt knät är sönder. Knät är så svullet att det inte kommer nåt blod ner till foten. Det är illa och de öppnar vaden för att minska på trycket.
Jag har en svår sträckning i ryggen och ont i nacken men inget är sönder där.
Min kille har brutit båtbenet i armen.

änglavakt

Rehabilitering

Jag blev gipsad från ljumsken till fotleden och gick igenom ett halvårs rehabilitering och blev hyfsat återställd.
Ledbandet opererades, vaden syddes igen men man valde att inte laga korsbandet då.
Men några år senare fick jag problem med att knät var instabilt och jag opererades. Jag fick vid ett tillfälle även operera bort en av skruvarna som höll knät stabilt, kroppen hade börjat stöta bort skruven och jag hade ont.
Jag har lite men kvar.
Jag har inte hundra procents rörlighet i knät, vilket påverkar min CrossFit lite grand.
Jag har ganska stora ärr, både på knät och på vaden.
Många tittar när jag är barbent, men idag gör det mig inget. De är en del av mig.

Idag

Med tanke på vad som hände den där kvällen för 25 år sen, är jag så extremt tacksam för att jag kan träna på det sätt som jag kan idag. Att jag kan leva och göra det jag vill.
Mitt knä och min kropp är trots allt stark och håller så bra.
Jag hade änglavakt.

Var tacksam för det du har.
Ha alltid bilbälte på dig.
Ha respekt för vintern och väglaget, det är inte alltid du ser att det är halt.

Min mamma sa “Plåt finns det gott om, men det finns bara en av dig” ♥

2