img_9726

Tre veckor på #kostutmaningen2017 och minus på vågen

Minus på vågen

Eftersom jag skulle bort över helgen och visste att helgen skulle komma att innehålla både det ena och det andra utanför mitt kostschema (vilket jag naturligtvis tyckte var värt), så valde jag att väga och mäta mig redan i fredags.
Vågen visade då -1,2 kg och jag blev faktiskt oerhört glad men också rätt förvånad. Förvånad över att min kropp och min hypotyreos samarbetar så bra!

Tre veckor på #kostutmaningen2017

Det är ju enormt lyxigt att både ha ork och energi till träning men ändå gå ner i vikt.
Jag hoppas att det håller i sig nu, jag fortsätter i alla fall på samma sätt nu och planen är att gå ner -5 kg tills jag åker till Cypern och det verkar inte bli nåt större problem. Dessutom är det väldigt skönt att äta riktig mat, anpassat till min träning. 

Tjohoo! Jag är så glad!

Ett av mina mellanmål: Aciabowl med mango och jordnötssmör 🙂

tre veckor på #kostutmaningen2017

img_9726

Om att älska choklad och om att förändra livet

Choklad och att vara lat

I helgen hade jag ett samtal med en vän och vi pratade om förändringar i livet. Vi reflekterade en del över att jag nog har förändrats en hel del senaste åren.
Att jag har gjort många förändringar och att jag inte är samma person som för bara 7-8 år sen.
Men faktiskt så gillar jag fortfarande att ligga i soffan och äta choklad. Jag kan vara lat och bekväm men jag har också insett att jag inte vill leva utan att utmana mig själv. Jag har insett hur mycket roligare  livet  blev när träningen blev en del av mitt liv.
Så visst har jag förändrats, till det bättre tycker jag förstås då 😉

Så när du ser mig komma joggandes och svetten sprutar, eller på cykeln kämpandes uppför en backe eller kanske när jag stånkande och stönande drar upp en tung skivstång från marken, så är det faktiskt så att jag tycker att det är roligt och att jag gör det för att jag gillar det!

Förändringar måste vara långsiktiga

Jag har insett att det är viktigt att förändringar är långsiktiga. Jag har inte alltid tänkt så, men med åren insett att de där snabba fixarna sällan är hållbara.
Jag ska ha en plan för träning och mat men den ska heller aldrig vara så fast att det inte går att ändra på den om det behövs.

Min kropp är sänkt med tanke på min hypotyreosJag har en långsam ämnesomsättning i och med min hypotyreos, och jag har extremt lätt att lägga på mig vikt.
Så är det bara, det är det jag har att förhålla mig till. Men jag är säker på att min kropp mår bättre av bra mat med mycket näring och träning.

Det finns ingen quickfix – en klyscha som är sann

Min förändring är hållbar och tänket är hela tiden långsiktigt.
Jag slutar inte träna under långa perioder och jag överäter inte under långa perioder.
Förr kunde jag viktväkta i tre månader för att sen falla tillbaka i gamla vanor i sex månader innan jag hoppade på nästa diet.
Det blev så för att jag inte hade nån plan, jag hade inte förstått att jag måste göra långsamma förändringar för att kunna hålla dem.
Jag föll för qucikfixen, precis som så många andra.
Det finns ingen quickfix och ingen genväg till en stark och välmående kropp och själ.
Även om jag just nu följer #kostutmaningen2017 så är det ingen diet, även om jag lite ironiskt använder den hashtaggen på Instagram. Maten jag äter är helt vanlig och det är inget konstigt alls med den. Anledningen att jag hoppade på den var för att få lite hjälp med att hitta portionsstorlekar och hitta mat som jag håller mig mätt på men ändå kan gå ner i vikt på. Trots att jag har hypotyreos.

En sak är i alla fall säker. Det är att den livsstilen som ledde till övervikten kan man aldrig gå tillbaka till.

img_9726

Impingement – med en liten korrigering försvann smärtan

Impingement

Jag skrev ju igår om att jag har lite känningar i vänsterarmen, eller jag har ont när jag gör vissa rörelser.
I går skulle vi göra clean och jerks på första delen av passet.
Att få upp stången från marken funkar, men det är när jag ska ner med den som det gör ont i överarmen.
Att det är en överansträngning, en impingement, är det nog ingen större tvekan om dessvärre.

”Impingement är ett mycket vanligt överbelastningsbesvär som leder till smärta i axeln och/eller i övre delen av överarmens utsida eller fram- eller baksida. Den drabbade upplever smärtan framför allt vid armrörelser. Det kan vara stark huggande smärta, värk, ömhet, kraftlöshet eller stelhet. Smärtan eller värken vid impingement beror på skada i någon eller flera av följande vävnader i axeln; bursa subacromialis (slemsäck), supraspinatus, infraspinatus, subskapularis sena eller senfäste eller långa bicepssenan.

Impingement är en av våra vanligare skador. Det är vanligare att personer kring 40 år och uppåt drabbas. Det är också vanligare att kvinnor drabbas. Personer med mycket arbete eller idrottande med armar i axelhöjd löper större risk att drabbas.”

Jag känner ju igen det här eftersom jag haft det tidigare, även om det inte på långa vägar är lika ont nu.

Med en enkel korrigering försvann smärtan

Med Joels hjälp så tittade vi på min rörelse när jag tar ner stången och kunde då se att jag förmodligen lärt in ett rörelsemönster som mina axlar inte mår riktigt bra av. Just när jag ska ta ner stången framför kroppen, håller jag emot på ett sätt som ger en belastning.
Och när det är tunga vikter på stången så är det klart att det kan ge en oönskad påfrestning.
Nu korrigerade vi och rättade till rörelsen ytterst lite, men då kunde jag göra rörelsen korrekt och i stort sett utan någon smärta alls!
Jag valde sen att köra resten av blocket med ganska låg vikt, för att inte belasta så mycket utan istället fokusera på att få in rätt rörelse.

Mer vila och smärtlindring

Men det är ju inte så att smärtan är helt borta såklart. Det hugger till när jag drar på mig jackan och i andra vardagsrörelser.
Men med rehabövningar och genom att undvika provocerande belastning så kommer jag nog vara helt smärtfri inom några veckor.

impingement